Tamburbestyr och WC-ärenden

Barnens tamburbestyr och WC-ärenden planeras och genomförs, precis som all annan småbarnspedagogisk verksamhet, utifrån barnens behov. Det finns både utvecklingsområden och saker som fungerar väl gällande rutinerna i tamburen och på WC, och en del av det som kommit fram under regionens pedagogiska diskussioner behandlas i det följande.

Tamburbestyr

Några lyfter fram att vistelsen i tamburen kan leda till köande, att det därmed blir stökigt, vilket i sin tur leder till att man ger barnen onödigt mycket hjälp vid på- och avklädning. De flesta ser ändå till att uppmuntra barnen att klä på och av sig själva, de vuxna hjälper vid behov men låter tambursituationen ta tid. Det är vanligt att tamburbestyren sker i smågrupper. Onödigt tjat är något man vill undvika.

För att undvika kaos i tamburen och för att göra vistelsen där till en pedagogisk situation, delas barnen som sagt in i mindre grupper. Man hinner då prata och fundera med barnen, man lär dem klä på och av sig själva och när det är lugnt kan barnen även lära av varandra. När personalen är få är det svårt att dela in barngruppen. Det konstateras att när väntan blir längre för barnen uppstår både frustration och bråk.

Om det finns tillräckligt stor personal på plats är det möjligt att låta barnen klä på och av sig i lugn och ro och vid behov hjälpa till. Här är några av de rutiner man skapat under tambursituationen:

• Alla som fått på sig kläderna belönas med en bamsekram.
• En vuxen går ut så att de barn som är klara inte behöver vänta utan kan gå ut.
• Barnen får berätta hur de vill ha på sig sina kläder.
• En vuxen sitter på en stol och barnen får komma och be om hjälp.
• Ingen maktkamp. Om ett barn springer undan hjälper man istället ett annat.
• Finns ett bildschema vilket plagg som ska på och i vilken ordning.
• Tid för diskussion. Man diskuterar till exempel vilken strumpa som ska på vilken fot, vilka kläder man behöver just idag. Man sjunger, berättar ramsor, pratar om färger och former eller något helt annat som intresserar barnet. De mindre barnen lär sig om kroppen när man benämner kroppsdelarna som man klär på.
• Positiv respons ger barnen uppmuntran att klara på- och avklädning.

”Tambursituationen är ett bra tillfälle att ge omsorg om barnet. Att ha dem i famnen och mysa tillsammans. Barnen lär sig att ta ansvar för sina egna saker och får lära sig hur man klär på sig.”

WC-ärenden

Utmaningar vid WC-situationen är bland annat att det bildas köer och att det är svårt att hinna lära ut och övervaka handtvättning. De flesta anser sig ändå ha en välfungerande WC-rutin där det får ta tid för barnen, där man är noga med handtvättningen och där de vuxna övervakar, handleder och hjälper till vid behov. Lek och bus under WC-turerna är något man vill undvika.

Det är vanligt att genomföra WC-ärenden i smågrupper. Barnen får själva bestämma om dörren är på glänt, stängd eller även låst. Man försöker lära ut att WC-ärenden är något privat som ska respekteras och som får ta tid. Det kan ta länge att sitta på pottan, och vid blöjbyten hinner man med bilder, ramsor och diskussion. Här följer några tips på hur WC-bestyren kan underlättas:

• Märk ut på golvet var man ska stå i kö (för att undvika knuffande etc.)
• Underlätta väntandet. Vid köande uppmuntras barnen till exempel att massera kompisen framför.
• Kan kännas tryggt för en del barn med en övervakare vid WC eftersom smällande dörrar och ekande ljud kan göra situationen olustig.
• Övervakning av handtvättning. Man lär ut varför man måste tvätta sig.
• Barnen tvättar händerna tillsammans med sin vårdnadshavare när de kommer på morgonen.

Man kunde bli bättre på att lära barnen minska på och hålla koll på tvålanvändningen. Samtidigt anses det ytterst viktigt att lära ut en god handhygien, för att minska smittospridningen. Även om man försöker få barnen att gå på WC under olika tidpunkter för att undvika köer, vill man absolut inte tvinga någon att till exempel avbryta leken om hen inte vill gå på toaletten. Man vill i alla situationer respektera barnens integritet. Familjedagvårdarna ser WC-ärenden som en social situation där alla är med, umgås och lär sig vänta på sin tur.

Nästa vecka är det dags att sammanfatta tankarna från de pedagogiska diskussionerna kring matsituationen och vilan.

Sammanfattat av Karin Storbacka, koordinator för projektet Lärstigen. Citatet kommer från en av de verksamhetsenheter där man hållit pedagogiska diskussioner.

Dagliga rutiner utomhus och inomhus

Under de pedagogiska diskussionerna om rutinerna kring utevistelsen, har de som arbetar inom småbarnspedagogik i regionen funderat över tanken med utevistelsen och hur den är uppbyggd. Det samma gäller om sysselsättningen inomhus, där man funderat på var leken sker och hur rutinerna ser ut, om de är fasta eller flexibla. Vi börjar med att gå igenom tankarna kring utevistelsen. 

Utevistelse

De flesta företar promenader och utflykter, och ordnar aktiviteter utomhus, medan det bland en majoritet är både vuxna och barn som deltar i uteaktiviteterna. Det är inte särskilt vanligt med diverse undantag, men det förekommer till exempel att äldre barn ibland får välja om de är ute eller inne, och att man gör gruppindelning där till exempel en barngrupp är inne medan den andra är ute, eller att de yngsta barnen sover där inne när de äldre barnen är ute. Det finns även de som varierar utevistelsen beroende på årstid och till exempel under sommaren kan en del av verksamheten flyttas utomhus.

Då man börjar med en ny barngrupp är det vanligt att följa dagsrutinerna noggrannare för att barnen skall veta vad som händer och kunna känna sig trygga. Det samma påpekas när man har ledd verksamhet utomhus – barnen måste få veta det innan och man försöker inleda utevistelsen med ledd lek för att inte störa den fria leken. För att engagera barnen och väcka deras nyfikenhet, föreslås de vuxna ibland börja leken för att barnen då ofta själva vill komma med. Flera lyfter fram att de vuxna kunde vara med mer i barnens utelekar, och bättre ta tillvara på pedagogiska situationer som uppstår. Utelekarna borde främja barnens samspel. Åsikter kommer också fram om att de vuxna inte enbart ska övervaka och ägna sig åt egna diskussioner när man är ute.

En stor del anser sig behöva utveckla barnens möjlighet att delta i planeringen av verksamheten både utomhus och inomhus. Några tycker att barnen borde ha möjlighet att säga till när de känner att de vill gå ut, andra ser till att förverkliga de idéer barnen själva kommer med, exempelvis kan barnen föreslå ställen de tidigare besökt och tycker om. Utflyktsmål kan vara en isbana, park eller skog. Skogen erbjuder många möjligheter till aktiviteter där endast fantasin sätter gränser. Familjedagvårdarna besöker skolgårdar, bondgårdar, och tar med sig matsäck eller kokar soppa som man äter ute. Andra tips för utomhusaktiviteter är att ordna äventyrsbanor och att laga laminerade lekkort som beskriver passande utomhuslekar. En ur personalen föreslås turvis vara ”utelekansvarig”. Det poängteras att alla barn ska ha möjlighet att kunna delta i utflykter och lekar – alla har rätt till upplevelser.

Det finns många orsaker till att vistas ute tillsammans med barnen. Förutom att det ger frisk luft, ökar aptiten, ger bättre sömn och övar grovmotoriken, lär sig barnen även att interagera med varandra, att upptäcka och bli medvetna om sin omgivning och naturen. Samtidigt ryms många i samma lek utomhus – ytorna är större och man kan använda lekredskap som kräver mer svängrum.

”Barnen ska få vara ute och leka och röra på sig, få uppleva alla väder, få motion, och utlopp för sin energi. Viktigt att alla får vara ute, även de minsta kan vara med ute i alla väder.”

Det konstateras att utevistelsen är lika viktig som det man gör inomhus. Vi ska nu ta en titt på sysselsättningen inomhus.

Sysselsättning inomhus

Till de rutiner som av majoriteten anses fungera väl inomhus hör att leken sker på många olika platser, att alla  inte sysslar med samma saker, att de vuxna deltar i leken vid önskan och behov, och att alla städar tillsammans. Samtidigt lyfter några fram att de vuxna kunde delta oftare i barnens lek och att man ogärna vill avbryta leken. Flera har börjat rucka på rutinerna och blivit flexiblare, till exempel flyttas gemensamma samlingar om barnen är mitt uppe i en lek.

Det är vanligt att lek sker överallt, förutom i köket eller wc på grund av säkerhets- och hygieniska skäl, samt för att ta hänsyn. Det konstateras att när barnen får flytta på leksakerna och skapa sina egna lek- och lärmiljöer blir leken mera fantasifylld. En del begränsar leken vid de bord där pedagogisk verksamhet pågår eftersom man vill ge barnen möjlighet att arbeta ostört och utan avbrott. Pyssel är en vanlig aktivitet men flera har gått ifrån idén att alla barn ska pyssla samma saker. Pyssel är bra för att öva finmotorik men vad som pysslas är något barnen själva kan ge förslag på. Pysslande får ta tid och slutresultatet är inte det viktiga, utan själva processen.

Om inomhusmiljön lämnar en del att önska, krävs det kreativitet av både barn och personal. Kreativitet konstateras lyckligtvis vara en stark sida bland de som arbetar inom småbarnspedagogik. Än en gång anses nyckeln till en framgångsrik verksamhet vara att dela in barnen i mindre grupper.

Att städa tillsammans anses vara viktigt, bland annat för att barnen lär sig ta hand om sin omgivning och sina egna saker. Några upplever att de yngre barnen städar flitigare än de äldre men att man borde låta städningen ta tid och inte skynda på de yngsta barnen. En del vuxna inleder städningen när en aktivitet ska avslutas, och därefter tar barnen över. Lekar som består av till exempel koj- eller legobyggen eller tågbanor behöver inte nödvändigtvis städas bort varje dag utan kan fortgå. Man poängterar samtidigt vikten av att avsluta en aktivitet innan nästa börjar för att få ett bra slut på leken. Det kan exempelvis handla om att parkera bilarna eller bädda ner dockorna.

”Väck nyfikenhet genom att visa exempel först. Inget tvång med något. Förbered barnen före man byter aktivitet. Beröm barnen o ge ett värde på det de pysslat/byggt, låt dem spara.”

Frilek upplevs som viktigt för att det övar barnens sociala färdigheter, de ”lär sig leka med olika kamrater, ta hänsyn, dela med sig, ha tålamod, vänta på sin tur och städa efter sig”. Några planerar att ordna ”frilekdagar”. Huruvida vuxna bör delta i barnens lek eller inte, konstaterar flera att det inte alltid uppskattas av barnen att de vuxna är med. Man har också lagt märke till att då de vuxna inte tar kommando och istället är tysta, börjar barnen prata med varandra och ställa frågor till varandra. Den vuxna behöver ändå vara närvarande vid lek, observera och finnas till hands när det behövs.

Nästa vecka går vi igenom wc-bestyr och tamburrutiner som en del av den småbarnspedagogiska verksamheten.

Sammanfattat av Karin Storbacka, koordinator för projektet Lärstigen. Citaten kommer från olika verksamhetsenheter där man haft pedagogiska diskussioner.

De dagliga rutinerna – lämna och hämta barnet

Den tredje pedagogiska diskussionsrundan vid enheterna handlade om de dagliga rutinerna inom verksamheten. De som arbetar inom småbarnspedagogik har gått igenom dagsstrukturen och diskussionsunderlaget uppmuntrade deltagarna att utmana sitt sätt att tänka kring invanda rutiner: Vad har rutinerna för funktion, finns det möjlighet till flexibilitet, och planeras dagsstrukturen utifrån barnen och barngruppen, inte utifrån de vuxnas behov? Fokus i diskussionerna har framför allt handlat om hur och varför man gör som man gör, och om det finns saker som kunde utvecklas eller tas bort inom verksamheten. I en diskussion konstaterades att de dagliga rutinerna debatterats även tidigare och att det skett en hel del förändringar som gör att många saker nu fungerar bättre än för några år sedan.

Lämning och hämtning

Den första diskussionspunkten i listan över de dagliga rutinerna, handlade om lämning och hämtning av barnet. Personalen inom småbarnspedagogik i regionen upplever att de har ett fungerade system där man håller god kontakt med både barnet och vårdnadshavarna. Några lyfter fram att man inte alltid hinner prata med vårdnadshavarna om många lämnas och hämtas samtidigt, eller om verksamheten är i full gång när barnet lämnas eller hämtas. En lösning har varit att skapa en policy där vårdnadshavarna alltid ”räcker över” barnet till en i personalen om det är så att personalen inte har möjlighet att finnas till hands vid varje avdelning vid lämning.

Samtidigt som flera uppfattar att det elektroniska systemet som registrerar barnets närvaro (Päikky) gör att man automatiskt kommer närmare vårdnadshavarna, tycker andra att in- och utloggningen kan kännas klumpig och ta bort fokus och uppmärksamhet från barnet. Att prata ”över huvudet på” barnet är något man absolut vill undvika.

Nedan listas några tillvägagångssätt vid lämning och hämtning där fokus är på barnet:

• Tre hjärtan, ”Jag säger ditt namn, Jag ser dig i ögonen och Jag rör dig.”
• Kontakthäfte: saker som hänt under dagen skrivs ner i ett häfte. Om personalen har olika arbetsskift finns all väsentlig info till vårdnadshavare och barn i häftet.
• Fyrpunkthälsningen, det vill säga att man bemöter barnet vid lämning genom att säga god morgon, säga barnet namn, se barnet i ögonen och ge barnet någon form av fysisk beröring.
• Lämnandet är kort och tryggt – om det blir utdraget kan det skapa osäkerhet hos barnet. Samtidigt kommer det i en annan diskussion fram att vårdnadshavarna inte har bråttom vid lämningen och att det ger barnet trygghet.
• Vid hämtning tar personalen barnet i hand och säger tack för idag. Barnet har ännu möjlighet att fråga eller berätta något.
• Vid hämtning diskuterar man kort med vårdnadshavarna, ger dem information om dagen (om barnet sovit, hur det ätit, vem det lekt med o.s.v)
• Förbered barnet på att det ska hämtas så att leken hinner avslutas. En del barn säger ”tack för idag”, andra ger en kram.

Här är några andra kommentarer om hur lämning och hämtning kan fungera väl:

• Satsa på inskolningen. Gör att barn och vårdnadshavare känner sig trygga med rutinerna. Även med egenvårdarsystemet är inskolningen viktig, då både barn och vårdnadshavare får möjlighet att skapa en förtroendefull kontakt till egenvårdaren.
• Viktigt att vårdnadshavarna meddelar personalen när de hämtar barnet. Personalen som har det sista skiftet bör med tanke på säkerheten informeras om vilka barn som är kvar när den övriga personalen slutar för dagen.

Orsaken till att man satsar på en god kontakt med vårdnadshavare vid lämning och hämtning, är att det är ett smidigt sätt att hålla kontakten, ge information, visa omtanke och bygga upp en god relation och ett förtroende mellan personal och vårdnadshavare. Det kan göra steget mindre att ta upp saker som oroar. De yngsta barnen kan inte alltid själva berätta om hur dagen varit och därför är det viktigt att någon ur personalen kan ge information. När det kommer till att se barnet, fyller rutinerna kring lämning och hämtning en viktig funktion, där barnet känner sig välkommet och kan säga om det funderar på något speciellt.

Nästa vecka sammanfattas tankarna kring de dagliga rutinerna inomhus och utomhus. Glad påsk!

Skrivet av Karin Storbacka, koordinator för projektet Lärstigen. Tankar och idéer kommer från småbarnspedagogiska verksamhetsenheter i Jakobstad, Kronoby, Larsmo, Nykarleby och Pedersöre.

Välbefinnande, trygghet och hållbar livsstil

Det har blivit dags att gå igenom vad som kommit fram under den sista delen om verksamhetskulturen i de pedagogiska diskussionerna. Den sista delen handlar om välbefinnande, trygghet och hållbar livsstil. En övervägande andel som arbetar inom småbarnspedagogiken i regionen har metoder för hur man tar itu med uppkomna konflikter. Det är också vanligt att lyfta fram ekologiskt tänkande och hållbarhet inom verksamheten, och rätt många anser sig kunna ge barnen en balanserad dagsstruktur. Utmaningar finns dock inom alla dessa områden och en del tas upp nedan.

Barnen får balanserad dagsstruktur

I en dryg fjärdedel av de pedagogiska diskussionerna konstaterades att barnen, oberoende av vårdtider, inte nödvändigtvis får en balanserad dagsstruktur där framför allt pedagogiskt planerade aktiviteter ingår. Samtidigt påpekas att även om barnet är med endast under för- eller eftermiddagen och då kan gå miste om planerad verksamhet, så innehåller hela dagen pedagogisk verksamhet. Flera anser att varje barns pedagogiska aktivitet bör följas upp, och att verksamheten behöver planeras och omstruktureras så att barnen oberoende av vårdtider får ta del av allt som den nya småbarnspedagogiken innefattar. Många är redo för förändring och till exempel vid ett daghem har man beslutat att de barn som hämtas tidigt, och som därmed inte brukar hinna höra någon saga, nu kommer att kunna göra det.

”I stora grupper kan man behöva ha ’checklista’ för att uppmärksamma och ge alla barn tid, trygghet och uppmuntran. Risken finns att det är samma barn som får/tar all uppmärksamhet om man inte försöker skapa bra rutiner och arbetssätt för att hinna se alla barn.”

Som i många andra situationer, lyfts smågruppsarbetets styrka fram när det kommer till att trygga varje barns pedagogiska aktivitet. En majoritet har pedagogisk verksamhet både på för- och eftermiddagen, och det anses vara möjligt att erbjuda barnen allt inom verksamheten oberoende av vårdtider. Undantaget är olika besök och evenemang. Flera varierar vilka aktiviteter som sker på för- och eftermiddag.

Ta itu med konflikter, våld och mobbning

För att undvika konflikter och mobbning, och för att stärka barnens sociala färdigheter, har man olika verktyg till hjälp, så som Folkhälsans Kompisväskan, Stegen, Stegvis och känslokort. Många har utarbetat en mobbningsplan som personalen med jämna mellanrum diskuterar och uppdaterar. Några lyfter fram att de kommer att utarbeta en sådan plan, eftersom det vid avsaknaden av en mobbningsplan finns en risk att personalen har olika sätt att bemöta och hantera konflikter och mobbning.

”Ifall konflikter dyker upp här på avdelningen, så tar vi genast itu med det. Det kan vara knuffar eller att någon slår. Vi följer med och diskuterar och tar det med in i verksamheten, hur vi skall vara mot andra. Vi har kunnat bearbeta det via sagor, sånger och diskussioner.”

Även om det finns en mobbningsplan vid enheten, lyfter man fram vikten av att bemöta barnen utifrån hur de reagerar i konfliktsituationer. Alla reagerar inte på samma sätt. Det anses också viktigt att genast ta itu med konflikter och mobbningssituationer när de dyker upp. Det här förutsätter att personalen är närvarande och hör vad barnen säger och hur de leker för att kunna ingripa vid behov. En del lär barnen att säga förlåt och ge en kram om de gjort något dumt mot någon annan, medan andra tar en ”time out” om konflikter börjar brusa upp.

Något personalen inom småbarnspedagogik kan ha svårt att ingripa i, är hur vårdnadshavarna hanterar mobbnings- och konfliktsituationer. Om vårdnadshavaren inte sätter gränser för sitt barn och inte säger ifrån när det behövs, har personalen svårt att veta hur situationen ska hanteras. Inom verksamheten finns det dock möjlighet att hantera konflikter, våld eller mobbning. Genom diskussion och till exempel rollspel eller dockteater kan man reda ut barnens känslor och varför konflikter uppstått.

Lyfta fram ekologiskt tänkande och hållbarhet

Inom småbarnspedagogiken är man experter på att ta tillvara och återanvända material, till exempel vid pyssel. Några framhåller ändå att man kunde bli bättre på att förklara och berätta för barnen om orsaken till sparsamhet och återanvändning. Lite äldre barn lär sig släcka lampor, sopsortera, stänga vattenkranen och också ekonomiskt tänkande. Sånger och sagor kan handla om ekologiskt tänkande, och ämnet kan även tas upp på ett smidigt sätt under skogsutfärder. Leksaker kan bytas ut mellan olika avdelningar, eller för familjedagvårdarnas del vid ”lekotek”. Andra sysselsättningar är att besöka loppis eller en återvinningscentral, och ett daghem beskriver hur man i ord och bild diskuterar hur soporna blir till nya saker. Vid ett annat daghem har man satt ut skräp i skogen och fotograferat och ska i ett senare skede gå och se vad som finns kvar av skräpet. Genom att engagera barnen i ekologiskt och hållbart tänkande, växer deras gemensamma ansvar för miljön.

---

Det här var det sista inlägget som sammanfattar tankarna kring verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken. Förhoppningen är att man vid verksamhetsenheterna fått reflektera över sin gemensamma verksamhetskultur – vad som fungerar, vad som behöver utvecklas och om något är onödigt och inte behövs längre. Följande sammanfattningsrunda handlar om de dagliga rutinerna vid enheterna.

”En positiv inställning och en öppen attityd är ett bra utgångsläge i ett arbete som är rätt så oförutsägbart – ingen dag är den andra lik!”

Texten skriven av Karin Storbacka, koordinator för projektet Lärstigen. Citaten kommer från olika verksamhetsenheter inom regionen där man hållit pedagogiska diskussioner.