Sammanfattning av projektet

Här kommer nu ett blogginlägg som sammanfattar verksamheten som ägt rum inom projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” och som lyfter fram vilka effekter projektet har haft. Från början var det tänkt att projektet skulle pågå fr.o.m. september 2019 t.o.m. juni 2020. Coronautbrottet under våren 2020 gjorde dock att projektaktiviteterna inte kunde genomföras enligt ursprungsplanen och vi beviljades då förlängning av projekttiden t.o.m. 31.12.2020.

Projektets verksamhet

De fem pedagogiska diskussionerna för arbetsteamen på fältet är förstås den mest centrala aktiviteten som ordnats inom projektet. All personal i regionen omfattades av dessa diskussioner och de pågick under ett helt års tid (november 2019 – oktober 2020). Målet med diskussionerna var att främja implementeringen av planen för småbarnspedagogik. Via diskussionerna fick personalen reflektera över planens innehåll och hur man omvandlar den till konkret pedagogisk verksamhet i den egna barngruppen. Vår plan för småbarnspedagogik är ju ett dokument som omfattar många viktiga delområden – bl.a. värdegrund, verksamhetskultur, pedagogisk planering, utvärdering och samarbete. Att omsätta alla dessa dimensioner fullt ut i praktiken är inte helt enkelt – det krävs tid för eftertanke, insikter och gemensamma överenskommelser inom personalgruppen.

Underlagen till de pedagogiska diskussionerna.

Inom projektet har det också ordnats annan verksamhet, varav den mest omfattande aktiviteten var en ledarskapsfortbildning för regionens alla daghemsföreståndare och ledare. Fortbildningen hette ”En lärande gemenskap” och den pågick fr.o.m. januari 2020 t.o.m. november 2020. Syftet med fortbildningen var att lyfta ledarens ansvar att främja en sund verksamhetskultur på arbetsplatsen. Christin Furu, som är PeD och forskare vid Åbo Akademi, anlitades som föreläsare vid fortbildningens kick-off och avslutningsträff. Däremellan fick deltagarna jobba med två parallella spår: jobbskuggning med sina kollegor i grannkommunerna och pedagogiska diskussioner kring verksamhetskultur och ledarskap tillsammans med föreståndarna/ledarna i sin egen kommun. Med detta upplägg på fortbildningen ville vi stärka nätverken bland ledarna i regionen och främja det kollegiala lärandet. Utvärderingen som gjordes efter att fortbildningen hade avslutats visar att deltagarna överlag var riktigt nöjda med kursen. Här kommer några kommentarer från deltagarna:

”Så värdefullt att få dela ens uppdrag med andra i samma sits.”

”Det gav fina diskussioner och vi fick ta del av varandras tankar och idéer. Bra att kunna lära av varandra!”

Projektbidraget räckte även till att finansiera en del av Se barnets kurser, främst under hösten 2019. I början av projekttiden genomförde vi en elektronisk enkät om fortbildningsbehoven i regionen. Enkäten riktade sig till all personal som jobbar i de kommuner som ingår i Se barnet-nätverket och vi fick in 231 svar, vilket motsvarar nästan hälften av den sammanlagda svenskspråkiga personalen inom småbarnspedagogiken. Tack vare enkäten fick vi en mer heltäckande bild av vilka områden vi bör satsa på inom våra fortbildningar.

Resultatet av projektet

Om man ser till målsättningarna för hela projektet så var de att främja implementeringen av planen för småbarnspedagogik och stötta det pedagogiska ledarskapet. När man läser de skriftliga sammanställningarna, som alla personalgrupper lämnat in efter varje genomförd pedagogisk diskussion, kan man konstatera att många team har nått viktiga insikter gällande tyngdpunkterna i planen för småbarnspedagogik. Generellt sett har man idag en större förståelse för hur man ska förverkliga planen i praktiken och vilka områden man behöver prioritera. Många vittnar också om att de insett att det är nödvändigt att personalen med jämna mellanrum får tid att tillsammans reflektera över dessa saker, eftersom verksamhetsförutsättningarna ständigt förändras och det uppstår nya utvecklingsbehov. Inget hindrar att man återanvänder projektets diskussionsunderlag framöver.

Responsen från ledarskapsfortbildningen ”En lärande gemenskap” var övervägande positiv och deltagarna fick insikter om hur de kan utveckla verksamhetskulturen på ett konstruktivt sätt. Även från Se barnet-fortbildningarna som ordnats under projektperioden uppger de flesta deltagare att kurserna gett dem tips och idéer som de kommer att ha nytta av i sitt arbete. När det gäller genomförandet av fortbildningarna har vi i stor utsträckning blivit tvungna att använda oss helt och hållet av digitala kanaler, vilket fått blandad kritik. Majoriteten har dock uttryckt förståelse för att distanslösningar måste användas p.g.a. det läge vi befunnit oss i med coronaepidemin.

Tack vare projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” har vi tagit ett rejält kliv framåt både när det gäller genomförandet av planen för småbarnspedagogik samt arbetet till förmån för verksamhetskulturen och ledarskapet. Projektåtgärderna har även bidragit till att ge oss en klarare lägesbild av småbarnspedagogiken i regionen: vi har nu bättre kunskap om vilka områden som utgör våra styrkor samt vilka områden vi ännu bör vidareutveckla. Vårt mål med projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik”, fortbildningsprogrammet Se barnet och allt annat samarbete våra kommuner emellan är att främja en jämlik småbarnspedagogik av hög kvalitet inom hela regionen – även där har vi tagit ett steg framåt och vi är övertygade om att ett fortsatt samarbete är den rätta vägen för oss att nå ytterligare framgång.

Projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” avslutas officiellt den 31.12.2020. Diskussionsunderlagen och övrigt material som skapats under projekttiden finns tillgängligt att användas i framtiden och bloggen kommer också att finnas kvar. På denna plattform finns nu pedagogiska diskussioner från två olika projektperioder dokumenterade (”Lärstigen 2016-2018 och ”Inkluderande småbarnspedagogik” 2019-2020). Utvecklingsarbetet fortsätter nu främst via vårt fortbildningsprogram Se barnet. TACK ännu en gång till er alla för ert engagemang och era bidrag till projektet!

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Den femte pedagogiska diskussionen, forts.

Jag kommer att ägna ännu ett blogginlägg åt att sammanfatta era slutsatser från dem femte och sista pedagogiska diskussionen inom projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik”. Detta blir dock det sista inlägget som berör de pedagogiska diskussionerna. I slutet av året kommer jag att skriva ett inlägg som berör den övriga verksamheten som ägt rum inom projektet.

Teman, lärområden och kompetenser att betona i verksamheten

Som jag nämnde i förra inlägget, så har de allra flesta av er uppgett att målen i barnens planer för småbarnspedagogik hör ihop med språkliga, motoriska, sociala och emotionella färdigheter. På småbarnsavdelningar betonas därtill ofta behovet av att öva på basfärdigheterna, medan det på avdelningar för äldre barn är vanligt att barnen behöver få träna sin koncentrationsförmåga och uthållighet.

Många av er konstaterar att beroende på hurdana mål barnen har i sina planer, så kommer vissa kompetenser och lärområden att betonas mer än andra i verksamheten. Om barnet t.ex. har som mål att öva på att klä på sig självständigt eller göra sina behov på pottan/wc:n, står vardagskompetensen i centrum. När det gäller lärområden identifierar majoriteten av grupperna att ”Språkens rika värld”, ”Jag och vår gemenskap” samt ”Jag växer, rör på mig och utvecklas” innehåller sådana teman som behöver betonas extra mycket detta verksamhetsår.

Många anser dock att kompetenserna och lärområdena i planen för småbarnspedagogik bildar en sammanhängande helhet. Flera uppger att det är enkelt att samtidigt jobba med flera kompetenser och lärområden, eftersom deras teman går in i varandra:

”Alla lärområden och kompetenser vävs in i varandra på ett naturligt sätt i det dagliga arbetet i barngruppen.”

I planen för småbarnspedagogik står det också att man ska jobba helhetsmässigt med kompetenserna och lärområdena istället för att genomföra dem som separata delar. Att så många på fältet upplever att kompetenserna och lärområdena är enkla att förena och väva in i verksamheten inom de flesta teman, är därför ett kvitto på att planen för småbarnspedagogik fungerar såsom det är avsett.

När det gäller just teman som man avser jobba med i barngruppen, nämner många att barnens intressen och behov är det som fäller avgörandet vid valet av tema. Tidigare var det vanligt att samma teman återkom år efter år, men nu verkar ett nytt tankesätt ha fått fotfäste:

”Det som vi har prioriterat bort är att verksamheten enbart planeras enligt årstid och högtider (som det kanske mera var förr). Nu har vi planerat verksamheten efter vad vi anser barngruppen är intresserad av och behöver, samtidigt som man förstås uppmärksammar hösten men det är inte längre vårt huvudfokus.”

Trafikljusövningen: Att identifiera vad som är viktigt och vad som levt ut sin tid…

Här kommer vi in på den sista frågeställningen ni fick fundera på under den pedagogiska diskussionen, nämligen övningen med det upp-och-nedvända trafikljuset. Uppgiften var att se över verksamheten utgående från barnens planer och fundera vad man bör bevara (grönt), vad man bör vidareutveckla (gult) och vad man kunde prioritera bort (rött).

Många av er uppger att ni tänkt om när det gäller just valet av teman att jobba med i verksamheten. Istället för att upprepa samma teman år efter år, låter ni barngruppens behov styra verksamheten. Det råder dock inte en total samstämmighet kring detta – flera grupper anser att uppmärksammandet av årstider och högtider definitivt hör till den gröna kategorin, dvs. sådant som bör bevaras inom verksamheten. Andra saker som många av er nämner under den gröna kategorin är de vuxnas närvaro i leken, smågruppsarbete samt tillämpning av lågaffektivt bemötande.

De två sistnämnda sakerna, smågruppsarbete och lågaffektivt bemötande, placerar flera grupper också in under den gula kategorin, dvs. sådant som man anser bör vidareutvecklas inom verksamheten. Annat som nämns just under den gula kategorin är pedagogisk dokumentation, barnens delaktighet i planering och utvärdering, mera utomhuspedagogik samt mer individuellt stöd till de barn som behöver det.

Ifjol upplevde många grupper att det är svårt att hitta något som hör till den röda kategorin, dvs. sådant man kunde skala bort ur verksamheten. Även i år anser många grupper att det är svårt identifiera saker man kunde prioritera bort. En del upplever att de redan tidigare har sett över verksamheten och avlägsnat onödiga moment, andra uppger att de kontinuerligt granskar sina arbetssätt och försöker ändra på sådant som inte fungerar. En grupp nämner att de kunde sluta med ”massproduktionen” av olika pyssel, dvs. att alla barn tillverkar samma sak. Istället borde pysslet anpassas så att barnen pysslar olika saker beroende på vilken förmåga de behöver träna. En annan grupp slår fast att gammaldags vuxenstyrda arbetssätt, där barnen inte får delta och påverka, definitivt har levt ut sin tid inom småbarnspedagogiken.

Här avslutas nu bloggrapporteringen från era pedagogiska diskussioner. Jag hoppas ni har upplevt att diskussionerna har varit givande och hjälpt er att utveckla er verksamhet. Jag hoppas också att blogginläggen har kunnat ge er inspiration – åtminstone jag själv tycker att det har framförts många goda tankar och idéer i diskussionssammanställningarna som ni lämnat in.

Projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” blev på många sätt väldigt annorlunda jämfört med vår ursprungsplan. Coronapandemin har givetvis haft stor inverkan på genomförandet av de pedagogiska diskussionerna, liksom på hela den småbarnspedagogiska verksamheten i övrigt. Alla som jobbar på fältet har fått visa prov på ännu mer flexibilitet än vanligt. Fokus har kanske mera legat på att klara av den oförutsägbara vardagen än på att utveckla småbarnspedagogiken. De restriktioner som coronapandemin förde med sig har dock tvingat oss alla att omstrukturera verksamheten och hitta nya lösningar. Många har fått göra ett digitalt skutt genom att fortbildningar och föräldrakontakter nu genomförs helt och hållet via olika distanslösningar. När läget väl har stabiliserats igen, tror jag att många av oss kommer att uppleva att vi kanske lärde oss mera än nånsin under det märkliga året 2020.

Ännu en gång: Tack för era bidrag till bloggen! Jag önskar er alla en bra avslutning på året och ett inspirerande år 2021!

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Den femte pedagogiska diskussionen inom projektet

Eftersom genomförandetiden för projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” har förlängts t.o.m. den 31.12.2020, beslöt styrgruppen genomföra en femte och sista omgång pedagogiska diskussioner på fältet. Den sista diskussionen berörde samma tema som den allra första diskussionen inom projektet, nämligen pedagogisk planering på gruppnivå utgående från barnens planer för småbarnspedagogik.

När man väl har kommit så långt in i verksamhetsåret att man hunnit utarbeta alla barns individuella planer, är det nödvändigt att sätta sig ner och analysera planernas innehåll ur ett helhetsperspektiv. Det gäller att kunna skapa en ändamålsenlig pedagogisk verksamhet på gruppnivå utgående från de individanpassade målen och metoderna i barnens planer.

Generella mönster i barnens behov av att träna olika färdigheter

Eftersom detta är andra året i rad som en pedagogisk diskussion kring detta tema genomförs, kan man konstatera att flera grupper har identifierat andra tyngdpunktsområden för pedagogiken i barngruppen än vad man gjorde ifjol. Detta är helt naturligt, eftersom det är vanligt att många av barnen i gruppen är nya i höst samtidigt som de barn man haft i gruppen sedan tidigare har utvecklats under det gångna året. Det är således viktigt att man har en aktuell och uppdaterad bild av barnens intressen och behov, så att den pedagogiska verksamheten motsvarar det som barnen verkligen behöver i dagsläget.

Även i år har väldigt många av er konstaterat att flera barn i gruppen har liknande mål och åtgärder antecknade i sina individuella planer. Detta faktum är givetvis något som underlättar planeringen på gruppnivå och gör det enklare att peka ut de allra viktigaste prioriteringsområdena. Det är fortsättningsvis mycket vanligt att en stor andel av barnen har individuella mål som hör ihop med språkutvecklingen. Andra tyngdpunktsområden som ofta nämns är motoriska färdigheter, sociala och emotionella färdigheter, basfärdigheter samt koncentration och uthållighet.

Viktigt med en trygg atmosfär

Utöver målen som berör olika färdigheter, poängterar många grupper att de upplever att de i år bör satsa extra mycket på att skapa trygghet och lugn i barngruppen:

”Vi vill att barnen ska vara trygga och harmoniska i daghemmet, detta är förutsättningen för all inlärning.”

Att värna om en stressfri miljö nämns som en viktig metod för att skapa trygghet. Att se till att barnen lär sig daghemmets rutiner upplevs också vara viktigt; rutiner och upprepade mönster skapar en känsla av förutsebarhet och igenkänning, vilket stärker tryggheten. Flera grupper nämner också att de redan från början av verksamhetsåret satsat extra mycket på att stärka barnens självkänsla:

”Varje barn är unikt och behöver bli sett, hört och berört varje dag.”

Lärmiljöer som stöder lek och lärande

Efter att ha identifierat barngruppens viktigaste intressen och behov, har många också granskat sina lärmiljöer för att se till att de är så ändamålsenliga som möjligt. Man har ändrat om en del på avdelningen och tillrättalagt lärmiljöerna så att de saker som barnen tycker om och/eller behöver träna på finns tillgängliga för dem.

Flera grupper uppger att de behöver prioritera leken och ge den tillräckligt med tid. Genom leken kan barnen förverkliga sig själva på sitt eget sätt. Flera framhäver också betydelsen av de vuxnas närvaro i leken. De vuxnas uppgift är inte att styra leken, utan att skapa en tillåtande, inkluderande och inspirerande atmosfär. I leken uppstår ofta spontana lärandesituationer som pedagogerna kan dra nytta av.

Hur arbeta för att lyckas? En del av lösningen är smågruppsindelning och att använda tiden på rätt sätt…

Väldigt många grupper understryker att smågruppsindelning är en välfungerande arbetsmetod som man ständigt vidareutvecklar. Många uppger att de blivit bättre på att jobba i flexibla smågrupper; man delar alltså in barnen i ändamålsenliga grupper utgående från vad man ska jobba med inom gruppen:

”Vi utgår från barnens behov av t.ex. språkträning och jobbar sedan med den grupp av barn som behöver träna det.”

Några grupper konstaterar också att smågruppsarbetet är extra viktigt om man har många barn närvarande under samma dag. När många barn är på plats fungerar det bäst om så mycket som möjligt av dagsprogrammet sker i mindre grupper. För att den helhetsmässiga verksamheten ska bli målinriktad är det dock viktigt att alla i personalteamet uppdaterar varandra om hur arbetet i respektive smågrupp har framskridit.

Överlag när det gäller arbets- och ansvarsfördelning inom personalgruppen är de allra flesta överens om att ansvaret för att genomföra den pedagogiska verksamheten vilar på alla i teamet. Om man jobbar mycket i smågrupper faller detta sig helt naturligt:

”Läraren har ansvar för att planera så att alla barns planer förverkligas. Hela personalen hjälps sedan åt att genomföra det som läraren har planerat, bl.a. genom indelning i smågrupper där det jobbas med det som behövs inom just den gruppen.”

Många grupper nämner att de försöker planera verksamheten så att teammedlemmarnas olika styrkor och specialkunnande tas till vara. Flera understryker att det är viktigt att värna om en varm och tillåtande atmosfär inom arbetsgemenskapen för att alla ska trivas. Trots att läraren har huvudansvaret för planeringen är det viktigt att övriga i teamet får komma till tals och dela med sig av sina tankar, idéer och åsikter.

Överlag har man alltså ett gemensamt ansvar för genomförandet av barnens planer, medan det däremot är vanligt att man har en tydligt uppdelat ansvar för utarbetandet av planerna. De allra flesta grupper uppger att denna uppgift hör till läraren inom småbarnspedagogik, men det finns även grupper som har en annan arbetsfördelning, t.ex. att barnets plan görs upp av egenvårdaren. Hur man än fördelar arbetet med att göra upp barnens planer, konstaterar de allra flesta att det är mycket viktigt att hela personalen känner till vad som står i alla barns planer, oavsett om man deltagit i utarbetandet eller ej.

Slutligen konstaterar flera grupper att man bör disponera tiden på ett ändamålsenligt sätt för att lyckas så bra som möjligt med genomförandet av den pedagogiska verksamheten. Det som barnen behöver träna på måste få ta tid. Om målen hör ihop med språkutveckling gäller det således att avsätta mycket tid för t.ex. språklekar, sagor och samtal. Är det basfärdigheter som bör prioriteras är det viktigt att inte stressa med påklädning, wc-bestyr och matsituationen, utan låta det ta den tid det tar. Flera grupper konstaterar att viljan att åstadkomma ett mångsidigt och digert dagsprogram ofta tar fokus från det som verkligen är viktigt – att låta barnen jobba med sina individuella mål:

”För oss vuxna kan det kännas att det blir enformigt och mycket upprepningar, men vi behöver verkligen ge barnen tid för lärandet.”

Jag kommer att fortsätta sammanfattningen av era slutsatser från den femte pedagogiska diskussionen i nästa blogginlägg. Jag vill dock redan i detta skede rikta ett varmt tack till er på fältet för diskussionssammanställningarna ni lämnat in. Många av dem innehöll väldigt många kloka kommentarer och tyvärr ryms alla dessa inte med i sammanfattningen här på bloggen.

Följande blogginlägg publiceras efter Lucia. Jag önskar er alla en mysig adventstid!

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Att ta den pedagogiska dokumentationen till nästa nivå…

I förra blogginlägget konstaterade jag att många av er på fältet upplever att det finns utmaningar förenade med pedagogisk dokumentation. Arbetet är tidskrävande och flera grupper anser att deras dokumentation borde bli mer strukturerad och ändamålsenlig, så att den ger mera tillbaka till barngruppen. Många önskar också att de via den pedagogiska dokumentationen kunde öka vårdnadshavarnas delaktighet i barnens småbarnspedagogik.

Flera grupper beskriver hur de försöker förbättra den pedagogiska dokumentationen och göra den mera mångsidig, framförallt genom att ta i bruk nya digitala lösningar. Här namnges flera appar, så som Seesaw och Prion. Flera nämner också att de involverar barnen i det digitala dokumentationsarbetet; barnen kan t.ex. fotografera eller filma verksamheten. Många efterlyser dock bättre digitala plattformar för pedagogisk dokumentation; idealet vore en app där man enkelt och praktiskt kan lagra dokumentationsmaterialet och dela utvalda delar med föräldrarna.

Både när det gäller digital dokumentation och vanlig ”traditionell” sådan, lyfter många grupper fram att de numera prioriterar reflektionen. Genom att diskutera och analysera det insamlade materialet tillsammans med barnen och arbetskamraterna tar man steget från vanlig dokumentation till pedagogisk dokumentation:

”Redan en liten reflektion med barnet, gruppen och kollegorna är bättre än ingen alls.”

Några grupper berättar att de nyligen börjat dokumentera med hjälp av mindmaps (=tankekartor). Fördelarna med metoden är framförallt att dokumentationen blir helhetsbetonad och synlig, vilket gör det enkelt att hänga med i lärprocessen. Grupperna som jobbar med denna metod har redogjort för de olika skedena av processen och det finns givetvis variationer i hur man arbetar. Nedan försöker jag på ett allmänt plan sammanfatta vilka olika skeden man kan inkludera i en mindmap:

• 

Klicka på bilden för att se den i större storlek.

1. Fråga barnen om deras önskemål och skriv ner dem på din mindmap-karta
2. Välj ett tema utgående från önskemålen och tag reda på barnens förkunskaper
3. Skriv ner aktiviteter och mål på kartan
4. Dokumentera genomförandet och lägg till flera punkter på mindmapen vartefter projektet utvecklas
5. Gå igenom mindmapen med barnen och sammanfatta lärdomarna/efterförståelsen samt ta reda på vad de tyckte om projektet
6. Fotografera den färdiga mindmapen och sänd bilden till vårdnadshavarna
7. Inled planeringen av ett nytt pedagogiskt projekt genom att kartlägga barnens önskemål…

”På detta sätt får jag en överskådlig bild av planeringen och på samma gång ett dokument av verksamheten”

Huvudfokus inom småbarnspedagogiken ligger givetvis på att dokumentera de utpräglat pedagogiska delarna av verksamheten, så som arbetet med olika teman och projekt. Flera grupper konstaterar dock att de kunde inkludera de vardagliga rutinsituationerna i sin pedagogiska dokumentation. Tanken är här att dokumentera såväl välfungerande och icke-fungerande situationer, för att sedan kunna reflektera över dessa tillsammans med barnen och arbetskamraterna. Förhoppningen är att dokumentationen ska bidra till att man lär sig hur man kunde utveckla rutinsituationerna och göra dem smidigare.

Här avslutas rapporteringen på bloggen från det fjärde diskussionstemat om pedagogisk dokumentation. Inom projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” genomförs ännu en pedagogisk diskussion (tema 5) bland personalen ute på fältet. Den diskussionen berör barnens planer för småbarnspedagogik (repris av tema 1) och sista dagen för att lämna in diskussionssammanfattningarna är den 31.10.2020. Jag börjar gå igenom era sammanfattningar efter att tidsfristen löpt ut och därefter återkommer jag med nya inlägg här på bloggen.

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Pedagogisk dokumentation, forts.

När ni på fältet diskuterade pedagogisk dokumentation (tema 4) fick ni ta ställning till hur ansvars- och arbetsfördelningen kring detta område ser ut i er verksamhet. Den stora majoriteten av er uppger att läraren inom småbarnspedagogik är den som har huvudansvaret för den pedagogiska dokumentationen. Man bör dock komma ihåg att även om en viss person har ansvar för något, innebär det inte automatiskt att det endast är den personen som kan utföra själva dokumentationsarbetet. Här följer exempel på några av era kommentarer kring detta:

”Läraren besluter hur och vad som ska dokumenteras, men hela teamet hjälps sedan åt att genomföra det. Läraren har då ett ansvar att handleda resten av teamet om det behövs.”

”Läraren är den som ska se till att det blir gjort, men personalen på avdelningen kan sen göra det tillsammans.”

”Det vore viktigt att alla deltar i dokumentationen eftersom det ger flera perspektiv, inte bara lärarens.”

Flera grupper konstaterar också att det viktigaste är att arbetsfördelningen kring den pedagogiska dokumentationen är tillräckligt uttalad och tydlig för alla i teamet. Alla i personalen bör känna till vad som förväntas av dem och vad de ska göra. En del grupper nämner att de har delat upp barnen sinsemellan och att varje teammedlem då har ansvar för att dokumentera ”sina” barn. Många understryker också att man arbetar stora delar av dagen i smågrupper, vilket innebär att alla i personalen dokumenterar det som händer inom respektive grupp.

Många grupper lyfter i sina diskussionssammanställningar fram att det är reflektionen kring det insamlade materialet som är själva grundbulten för pedagogisk dokumentation. Eftersom läraren har ansvaret för den pedagogiska dokumentationen, innebär det också att läraren bör se till att materialet analyseras och utvärderas. Flera grupper framhåller att detta är något som läraren inte borde göra ensam, utan hela teamet bör dela med sig av sina reflektioner kring det som har dokumenterats. Även barnens tankar och reflektioner kring dokumentationen är viktiga att samla in och ta lärdom av.

Vilka utmaningar hör ihop med pedagogisk dokumentation?

En stor majoritet av personalen lyfter i sina diskussionssammanställningar fram tidsbrist som den största utmaningen gällande pedagogisk dokumentation. Framförallt verkar det handla om problem med att ta sig tid för reflektion. En del upplever att de inte lyckas dokumentera så mycket som de känner att de borde och att de inte hinner dokumentera alla barn i gruppen likvärdigt. På småbarnsavdelningarna är det många grupper som vittnar om att de tycker dokumentationen är utmanande i sig: Det är svårt att dokumentera på ett varierande sätt och det är svårt att göra de små barnen delaktiga i dokumentationen. Några grupper skriver att de ännu inte hittat en bra struktur och systematik i deras dokumentationsarbete:

”En utmaning är att lyckas dokumentera hela lärandeprocessen och att grundligt hinna dokumentera varje barn i gruppen. Vi saknar också verktyg för att se till att dokumentationen är kontinuerlig och hålls uppdaterad.”

Eftersom den pedagogiska dokumentationen är förenad med utmaningar är det många grupper som konstaterar att detta är ett viktigt utvecklingsområde för dem. Man upplever bl.a. att man borde hitta metoder för att göra dokumentationsarbetet mera tidseffektivt och att man i högre grad ser till att dokumentationsmaterialet verkligen kommer till användning. Några framhåller att en målsättning vore att göra dokumentationen så enkel och ändamålsenlig som möjligt:

”Om dokumentationen är på rätt nivå ger den något tillbaka till barngruppen, den tar inte bara tid.”

Som jag nämnde redan i det förra blogginlägget finns det flera grupper som uppger att de vågat prova på nya sätt att dokumentera och att de därmed försökt utvecklas på detta område. Andra har kanske ännu inte kommit så långt att de provat något nytt, men tankar och idéer har fötts om hur man kunde ta följande steg inom pedagogisk dokumentation. Jag kommer att gå igenom era reflektioner kring detta i följande inlägg, som publiceras efter höstlovet.

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Pedagogisk dokumentation inom småbarnspedagogiken

Den fjärde pedagogiska diskussionen inom projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” handlade om pedagogisk dokumentation. I diskussionsunderlaget fanns en hänvisning till Utbildningsstyrelsens stödmaterial kring temat och i det konstateras att all dokumentation kan nödvändigtvis inte anses vara pedagogisk dokumentation. I diskussions-sammanfattningarna understryker många grupper att det är helt onödigt att dokumentera enbart för dokumentationens skull – det är hur vi använder dokumentationsmaterialet som har betydelse! I detta blogginlägg kommer jag att sammanfatta era tankar kring vad, hur och varför ni dokumenterar. I kommande inlägg kommer jag sen att redogöra för arbets- och ansvarsfördelningen inom teamet gällande dokumentationen, utmaningarna som hör ihop med detta område samt tips och idéer kring hur man kunde vidareutveckla den pedagogiska dokumentationen. Det finns flera som har vågat experimentera och prova nya saker inom detta område, vilket är glädjande!

Vad dokumenteras och hur gör man det?

De allra flesta grupper uppger att de gör en regelbunden dokumentation av vardagen och de pedagogiska aktiviteterna inom småbarnspedagogiken. Ifall man ordnar någon särskild händelse, t.ex. en utflykt, fest eller annat evenemang, är det vanligt att man lägger ner lite extra krut på att dokumentera detta. Dokumentationen av de olika aktiviteterna görs främst genom fotografering och/eller videoinspelningar. Barnens alster ingår också i dokumentationen och de flesta grupper uppger att barnen har varsin pärm där man samlar utvalda alster. I pärmarna lägger man även in fotografier och beskrivande texter från de olika aktiviteterna. En del grupper betonar att de medvetet tänker på att försöka fånga hela processen och inte bara ögonblicksbilder i sin vardagliga dokumentation, så att barnets lärande ska synliggöras.

I arbetet med olika pedagogiska projekt nämner många att de tänker på att dokumentera barnens för- och efterförståelse, utöver själva genomförandet. Genom att jämföra dokumentationsmaterialet från förförståelse och efterförståelse synliggörs framstegen och utvecklingen. Här nämns flera olika arbetssätt. En del intervjuar barnen eller låter dem rita teckningar; ofta kan då personalen skriva ner barnens kommentarer till teckningarna. Att diskutera och fundera tillsammans vid samlingen nämns också som en metod. Om barnen är yngre och inte lärt sig prata eller rita, är det istället vanligt att personalen observerar barnen och antecknar sina iakttagelser om för- och efterförståelsen.

Enligt planen för småbarnspedagogik ska den pedagogiska dokumentationen användas för att se till att den pedagogiska verksamheten utgår från barnens intressen och behov. Detta uppmärksammar också många grupper i sina diskussionssammanfattningar. Man dokumenterar bl.a. barnens egenskaper, önskemål, tankar och idéer. Man följer även med barnens språkutveckling, grov- och finmotorik, sociala färdigheter samt kognitiva utveckling för att kartlägga vad som behöver prioriteras i gruppen och hurdant stöd som behövs. Dokumentationen kan utföras på olika sätt; en del nämner att de använder egna dokumentationsmallar eller observationsprotokoll, andra gör spontana anteckningar i ett häfte avsett för dokumentation. En del nämner även att de fotar, filmar eller gör röstinspelningar. Dokumentationen som berör barnens intressen och behov är sedan väldigt betydelsefull när barnets plan för småbarnspedagogik ska utarbetas.

Varför ska vi dokumentera? Hur används materialet?

Det kan finnas flera syften med den pedagogiska dokumentationen. I diskussionssammanställningarna lyfter majoriteten av grupperna fram att det huvudsakliga syftet med deras dokumentation är att synliggöra barnets lärandeprocess och utveckling. Främst handlar det om att barnet självt ska få syn på sitt lärande, men många lyfter även fram att dokumentationen är viktig för pedagogernas och vårdnadshavarnas skull. Flera grupper betonar att det är viktigt att dokumentationsmaterialet finns tillgängligt för barnen – alstren sätts upp på väggarna och barnen uppmuntras att regelbundet bläddra i sina pärmar. Genom att tillsammans med barnen reflektera och diskutera kring dokumentationsmaterialet kan barnen lära sig av varandra och de minns bättre vad de gjort tidigare inom småbarnspedagogiken.

När det gäller synliggörandet av den pedagogiska verksamheten för vårdnadshavarna är det många grupper som nämner att de skickar bilder via Päikky. Tanken är här att involvera vårdnadshavarna i barnens lärande och skapa en grund för diskussion mellan barn och föräldrar. Många grupper betonar dock att de skulle vilja utveckla den pedagogiska dokumentationen så att vårdnadshavarna blev mera delaktiga.

Dokumentationsmaterialet är också mycket värdefullt för personalen när det gäller att planera och utvärdera verksamheten. För att ha nytta av dokumentationen bör man dock ta sig tid att reflektera över den. Med hjälp av dokumentationsmaterialet lär man känna barnen och kan därefter planera en verksamhet som utgår från deras intressen och behov. Genom att analysera barnens förförståelse kan man formulera tydliga mål för de pedagogiska aktiviteterna, vilket gör det lättare att utvärdera och utveckla verksamheten efteråt.

”Den pedagogiska dokumentationen är kanske allra viktigast för oss pedagoger, den hjälper oss att utvecklas i vårt arbete.”

”Dokumentationen synliggör också verksamheten för oss i personalen. Vi ser att vi har gjort ett gott arbete om t.ex. alla lärområden finns med i projektet.”

Detta var en inledande sammanfattning av era tankar och funderingar på fältet kring den pedagogiska dokumentationen. Som jag nämnde i början av blogginlägget finns det dock fler perspektiv på detta – det finns utmaningar som hör ihop med dokumentationen och det finns idéer om hur den kunde vidareutvecklas och förbättras. Dessa frågor behandlar jag i kommande inlägg. Som vanligt skickar jag ut ett e-postmeddelande varje gång bloggen uppdateras. Kom ihåg att kika in här för att ta del av era kollegors tankar om den pedagogiska vardagen.

Jag önskar er alla en inspirerande höst!

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Att synliggöra lärområdena i verksamheten

Genom att tydligt synliggöra att vi arbetar utgående från lärområdena i planen för småbarnspedagogik, visar vi att verksamheten är välplanerad, målinriktad och genomtänkt. När vi dokumenterar och synliggör verksamheten blir det också lättare att se hur barnen har utvecklats och vad de har lärt sig. I de pedagogiska diskussionerna kring synliggörandet av lärområdena  delar många grupper med sig av goda exempel och idéer, men många konstaterar också att detta är ett område som man behöver vidareutveckla.

Varför är det viktigt att visa vad vi gör på dagis?

Som personal är vi väl medvetna om att småbarnspedagogiken inte är någon ”förvaringsplats” för barnen, utan att vi jobbar intensivt med barnens fostran, undervisning och vård. Många vårdnadshavare har dock begränsade kunskaper om småbarnspedagogikens målsättningar och om det grundliga arbete som faktiskt görs för att stöda barnens utveckling och lärande. Genom att synliggöra verksamheten och dess koppling till planen för småbarnspedagogik blir även utomstående medvetna om vårt målmedvetna arbete till förmån för barnen. När vårdnadshavarna fått en god kännedom om vad man gör inom småbarnspedagogiken, har de också bättre förutsättningar att själva ge input utgående från det de vet om sitt barn:

”Vi försöker få ut så mycket information som möjligt till föräldrarna om vad vi jobbar med. På så sätt kan vi tillsammans skapa en bra lärstig för barnen.”

Hur då? Synliggörandet kan se ut på många olika sätt…

I diskussionssammanställningarna redogör många grupper för hur man konkret synliggör den pedagogiska verksamheten på olika sätt. Många uppger att de har ett schema i tamburen där vårdnadshavarna kan följa med kommande programpunkter. En del skriver vecko- eller månadsbrev medan andra nämner att de skickar bilder och information via Päikky. Några nämner att man delar med sig av foton och filmer från verksamheten, t.ex. via en digital fotoram eller en skärm på väggen. Barnens alster synliggörs i lärmiljöerna och sparas i deras pärmar. En del hänvisar också till att VASU-samtalen utgör en plattform för att synliggöra verksamheten och förklara vad man gör under året. Andra uppger att information ges under de dagliga samtalen med vårdnadshavarna eller under föräldramöten. Här understryker man att i diskussionerna med barn och vårdnadshavare är det viktigt att inte enbart redogöra för vad man har gjort, utan också tala om de färdigheter som barnen övat i olika situationer.

Utmaningen: Att hitta kopplingen till planen för småbarnspedagogik

När det gäller behovet av vidareutveckling på detta område konstaterar flera grupper att de är duktiga på att synliggöra verksamheten, men att de borde bli bättre på att koppla aktiviteterna som utförs till planen för småbarnspedagogik. Här kommer några insiktsfulla kommentarer kring detta:

”Där har vi att jobba med, vi planerar och får in lärområdena i vår verksamhet men vi är dåliga på att synliggöra det, både för barnen, oss själva och föräldrarna. När vi dokumenterar och lägger upp på väggarna kunde vi skriva en enkel och tydlig text där det framkommer vilka lärområden vi jobbat med just här. Vi kunde också tydliggöra det i månadsbreven och i de dokument som vi sätter in i barnens pärmar.”

”Här kunde vi utvecklas. Vi har nog fotograferat det vi har gjort, men planeringen har vi inte synliggjort.”

”Det är viktigt att visa för föräldrarna VARFÖR vi gör just det som vi gör, det har faktiskt sin grund i planen för småbarnspedagogik och i barnens egna planer!”

Goda idéer och konkreta exempel

En handfull grupper vittnar om att de fått insikter under denna pedagogiska diskussion, vilket även lett till handlingskraft:

”Vi har nu gjort en plansch av lärområdena där vi varje månad skriver upp hur vi arbetar med dem just nu. Det blir alltså en tavla som uppdateras vartefter.”

En grupp berättar även att man skapat ett tåg där varje vagn symboliserar ett lärområde. I vagnarna står det vad man gör med barnen för att uppfylla innehållet i just det lärområdet.

Vid Friluftsdaghemmet Skogsgläntan i Larsmo har man gjort ”rutor” som beskriver hur man jobbar med varje lärområde inom verksamheten. Med personalens tillstånd publicerar jag här bilder av de olika rutorna. Klicka på bilderna så ser du dem i större format:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Personalen vid Skogsgläntan berättar även att de inför nästa år planerar att para ihop varje lärområde med ett djur, t.ex. symboliseras ”Språkens rika värld” av en uggla. Tanken med detta är att barnen ska lära sig förknippa varje djur med en viss typ av verksamhet; när ugglan visas upp vet barnen att den kommande aktiviteten kommer att handla om språk (t.ex. rim, ramsor, sagor, ordlekar). Med hjälp av denna metod skapar man en typ av ”läsordning” på dagisnivå.

Jag hoppas exemplen och idéerna som beskrivits ovan kan fungera som inspiration. Fundera gärna på ytterligare metoder för att synliggöra planen för småbarnspedagogik i verksamheten och visa upp hur ni tangerat lärområdena i de pedagogiska aktiviteter som ni ordnat!

Jag vill ännu en gång rikta ett varmt tack till alla som sänt in sammanställningar från de pedagogiska diskussionerna! Jag hoppas att det varit givande för er att få ta del av blogginläggen under våren. Nu tar bloggen en paus över sommaren. Följande pedagogiska diskussion (tema 4: pedagogisk dokumentation) kommer att sammanfattas efter att deadlinen löpt ut den 15.9.2020.

Härmed önskas alla läsare en riktigt skön sommar!

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Att kombinera olika lärområden och anpassa dem till barngruppen

Vilka lärområden upplever ni att särskilt behöver betonas i er verksamhet, utgående från barnens intressen och behov samt målen i deras individuella planer för småbarnspedagogik? Den frågeställningen fick ni fundera på under den pedagogiska diskussionen kring tema 3. Eftersom lärområdena innefattar en uppsjö av olika teman, bör man anpassa dem innehållsmässigt så att verksamheten blir ändamålsenlig för barngruppen:

”Vi går kontinuerligt igenom barnens planer för att komma ihåg vilka lärområden vi behöver satsa på samt lyssnar till de intressen och behov som finns i barngruppen.”

Väldigt många personalteam upplever att ”Språkens rika värld” utgör det lärområde som deras barngrupp behöver jobba mest med. Nästan lika många team anser också att lärområdet ”Jag växer, rör på mig och utvecklas” är viktigt att prioritera sett till barnens behov. Lyckligtvis hör dessa två lärområden också till dem som de flesta i personalen uppgett att är de allra lättaste att genomföra i praktiken. Lärområdet ”Jag och vår gemenskap” framhålls också i flera diskussionssammanställningar, medan betydligt färre upplever att lärområdena ”Mina många uttrycksformer” samt ”Jag utforskar min omgivning” utgör sådana som särskilt behöver prioriteras utgående från barngruppens behov.

Prioritetsordningen utgår från att många barn har mål i sina planer som berör deras språkutveckling. Språkförståelse, ordförråd, kommunikationsförmåga och munmotorik är exempel på sådana språkliga områden som barnen behöver få träna. Grov- och finmotorik, fysisk aktivitet, basfärdigheter, sociala färdigheter, trygghet och säkerhet är andra områden som ofta omnämns i barnens planer och där bidrar lärområdena med att skapa ett pedagogiskt innehåll i verksamheten.

Några grupper uppger att de regelbundet brukar fråga barnen vad de vill göra på dagis. Svaren brukar då bli mycket varierande och man har kunnat konstatera att alla fem lärområden oftast finns med i de olika önskemålen som barnen uttrycker. Genom att se till att verksamheten är tillräckligt mångsidig ökar man förutsättningarna för att möta alla barns olika intressen och behov. Att välja tillräckligt varierande teman att jobba med utgör ett sätt att värna om mångsidigheten. Ett annat sätt är att uppmärksamma hur ett tema genomförs, vilket en grupp konstaterar i sin sammanfattning:

”Vi försöker också tänka på att genomföra teman och lärområden på olika sätt för att ta hänsyn till barnens olika lärstilar. En del barn lär sig bäst genom att diskutera om saker, andra vill skapa något konkret osv.”

I planen för småbarnspedagogik står det att lärområdena ska kombineras med varandra och inte genomföras som separata helheter. Detta kan framstå som komplicerat, men de allra flesta grupper framhåller att det går enkelt att kombinera lärområdena i praktiken:

”Vi tycker att de olika lärområdena går in i varandra på ett naturligt sätt, det är nästan svårt att jobba separat med de olika områdena.”

När man jobbar temainriktat kan man med en god planering se till att få in så många lärområden som möjligt i temat.  Flera grupper uppger att lärområdena vävs in i verksamheten nästan automatiskt och omedvetet, men att de borde utveckla sina metoder för att klarlägga och synliggöra på vilket sätt lärområdena är närvarande i olika teman och aktiviteter:

”Egentligen tangerar man alla lärområden utan att tänka på det/…/Man borde bara bli bättre på att belysa det för sig själv och för barnen och vårdnadshavarna.”

Det krävs alltså att pedagogen har en stark medvetenhet kring lärområdena i vardagen, så att verksamheten kan anpassas för att inkludera så många lärområden som möjligt. Många grupper uppger att blanketten för pedagogisk planering (bilaga 4 i planen för småbarnspedagogik) fungerar som hjälp för dem.

”När vi planerar ett visst tema så funderar vi vilka lärområden vi får med där och hur vi ska göra för att förverkliga dem.”

”När vi utvärderar och funderar djupare på ett tema vi arbetat med kan det slå oss att vi tagit upp fler lärområden än vi tänkt från början.”

Exempel på kombinationer av lärområden

Många grupper återger konkreta situationer från verksamheten där man lyckats kombinera olika lärområden. Ett exempel som nämns flera gånger är rörelsestunden. ”Jag växer, rör på mig och utvecklas” utgör då det lärområde man huvudsakligen jobbar med, men man får också in ”Språkens rika värld” genom ge barnen tydliga instruktioner samt lära ut namnen på olika rörelser och redskap. ”Mina många uttrycksformer” kan inkluderas i rörelsestunden genom att ta in dans och musik. ”Jag utforskar min omgivning” och dess underområde matematik kommer in då barnen räknar bollarna och ärtpåsarna som de kastar åt varandra. ”Jag och vår gemenskap” finns också med på ett hörn eftersom barnen lär sig vänta på sin tur och samarbeta med varandra genom olika samspelsövningar.

Ett annat exempel som nämns är skogsutflykter. Huvudmålet med aktiviteten är att ge barnen naturupplevelser och miljöfostran, vilket ingår i lärområdet ”Jag utforskar min omgivning”. ”Språkens rika värld” kan samtidigt inkluderas genom att barnen säger ramsor och utökar sitt ordförråd med termer från naturen och skogen. ”Jag växer, rör på mig och utvecklas” finns också närvarande under hela aktiviteten eftersom barnen övar grovmotorik och fysisk uthållighet i mer krävande terräng. ”Jag och vår gemenskap”  samt ”Mina många uttrycksformer” kan man också med lite fantasi och god planering få med i aktiviteten, t.ex. genom att låta barnen skapa något i skogen med hjälp av naturmaterial.

I temaarbeten inkluderas också alla lärområden genom en medveten planering. Flera grupper ger exempel på olika teman de arbetat med och på vilket sätt de inkluderat lärområdena i temat. Ett tema som nämns flera gånger är människokroppen. Temat tog sin utgångspunkt i barngruppens behov av ökad kroppskännedom och kroppskontroll. Språkförståelse och ordförrådet övades genom sånger, ramsor och samtal om kroppen. Matematiken kommer in genom att man tillsammans går igenom hur många man har av olika kroppsdelar; mun, ögon, armar, ben, fingrar, tår osv. I temat jobbade man även med rörelsesånger om kroppen, hälsa, hygien och etiskt tänkande kring kroppen. Barnen hjälptes även åt att skapa olika kroppsdelar och lägga samman dem till en fullständig människokropp. Genom god kännedom om lärområdenas innehåll har man i temat ovan planerat in aktiviteter som fångar upp alla fem lärområden på ett förtjänstfullt sätt.

---

Jag hoppas exemplen jag valt ut och redogjort för ovan ska inspirera er vid planeringen av kommande teman och aktiviteter. Den sista frågeställningen som behandlades i den pedagogiska diskussionen kring tema 3 handlade om synliggörandet av lärområdena i verksamheten. Även här har det framförts många goda idéer och konkreta exempel på olika metoder i de diskussionssammanställningar som ni lämnat in. Jag kommer att sammanställa dem i följande blogginlägg som publiceras i juni. Därefter kommer det att bli en paus i blogginläggen över sommaren.

Den pedagogiska diskussionen kring tema 4 (Pedagogisk dokumentation) har genomförts vid en del daghem och jag har också fått in diskussionssammanställningar. Deadline för den fjärde pedagogiska diskussionen infaller dock inte förrän den 15.9 och först efter det kommer jag att återuppta rapporteringen om era slutsatser på fältet.

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Genomförandet av lärområdena i planen för småbarnspedagogik

Den tredje pedagogiska diskussionen som genomfördes inom projektet ”Inkluderande småbarnspedagogik” berörde de fem lärområdena, som ju beskrivs rätt ingående i planen för småbarnspedagogik. Lärområdena rymmer många olika teman, varav en del är sådana som man arbetat med redan länge inom småbarnspedagogiken (t.ex. musik, rörelse och skapande) medan andra är rätt nya för vår bransch (t.ex. media och teknologifostran).

Inledningsvis fick ni i uppgift att fundera på hur väl ni anser att lärområdena genomförs rent innehållsmässigt i er verksamhet. Här upplever de flesta grupper att de lyckas rätt väl med att genomföra lärområdena på ett mångsidigt sätt. En del anser att vissa lärområden betonas mer än andra, men det kan också vara ändamålsenligt att medvetet satsa på ett enskilt lärområde om barnens intressen och behov talar för det. Flera grupper uppger att de försöker se till att alla lärområden berörs varje vecka, t.ex. kan man ha en planering som utgår från att varje lärområde betonas under olika veckodagar. På så vis säkerställer man att verksamheten blir mångsidig.

Många upplever att lärområdena förverkligas mer eller mindre automatiskt genom den verksamhet som bedrivs inom småbarnspedagogiken. Flera betonar att lärområdena ju faktiskt kommer upp i de dagliga rutinsituationerna, t.ex. vid måltider, förflyttningar och under barnens lekstunder. En del drar därmed slutsatsen att så gott som hela den småbarnspedagogiska vardagen består av lärandestunder, som en medveten och sensitiv pedagog kan dra nytta av. Enligt flera grupper är den största förtjänsten med lärområdena att de bidrar med att öka medvetenheten hos personalen och skapa ett tydligt sammanhang i verksamheten:

”Då vi började fundera på det pedagogiska lärandet kom vi fram till att det kanske inte skiljer sig så mycket från vad man tidigare lärt. Den största skillnaden, tycker vi, är att vi som pedagoger blivit mera medvetna om vad de olika lärområdena riktigt betyder. Tidigare har vi nog lärt barnen ungefär samma saker, men utan att desto mera reflektera över vad vi har gjort. Vi tycker också att det är lättare att planera en verksamhet eftersom vi nu har de olika lärområdena att gå efter.”

Språkens rika värld

Även om de flesta alltså anser att de förverkligar alla lärområden på ett bra sätt rent innehållsmässigt, uppger ändå största delen att vissa teman inom lärområdena är lättare att jobba med, medan andra är mera krävande. När man läser igenom sammanställningarna från just den här delen av diskussionen framträder snabbt ett tydligt mönster: ”Språkens rika värld” samt ”Jag växer, rör på mig och utvecklas” är de lärområden som de flesta anser att hör till dem som är lätta att genomföra. Mycket av verksamheten inom småbarnspedagogiken går ut på att ge barnen språkstimulans, men också inom de flesta andra aktiviteter kan man träna språket så att säga ”gratis”. Väldigt många grupper betonar att de har en stor medvetenhet kring språket på daglig basis, det gäller särskilt dem som arbetar på tvåspråkiga avdelningar, inom språkbadet eller i grupper där många barn har utländska språk som modersmål. Lärområdet innefattar många olika teman som berör språket, t.ex. språklig identitet, språklig uttrycksförmåga, verbalt arbetsminne, ordförråd och språklig medvetenhet. Utgående från barnens behov arbetar man på olika sätt för att stimulera språket; många nämner bl.a. att man använder sig av stödtecken och bilder som hjälpmedel. Flera uppger också att man bekantat sig med främmande språk, då barnen visat intresse för det.

Jag växer, rör på mig och utvecklas

Om språkträning är något som mer eller mindre automatiskt ingår i den småbarnspedagogiska verksamheten, så kan samma sak sägas om rörelse och fysisk aktivitet. De allra flesta grupper uppger att de värnar om att barnen ska få röra på sig mycket dagligen, både inomhus och utomhus. Flera vittnar också om att barnen generellt gillar att röra på sig och är därmed lätta att motivera inför aktiviteter som berör fysisk fostran. Har man tillgång till en gymnastiksal underlättar det dessutom genomförandet av rörelsestunder och fartfyllda utrymmeskrävande lekar. I lärområdet ”Jag växer, rör på mig och utvecklas” ingår ju även matfostran samt hälsa, trygghet och säkerhet och dessa teman uppger många grupper också att behandlas inom verksamheten så gott som dagligen. Flera betonar betydelsen av att satsa extra mycket på barnens trygghet och säkerhet, för det är känslan av trygghet som skapar förutsättningar för allt övrigt lärande. Många understryker också att det är viktigt att se över lärmiljöerna och försöka tillrättalägga dem så att de sporrar barnen till fysisk aktivitet snarare än passivitet. Det handlar också om att jobba med sin egen inställning för att inte i onödan bromsa barnens fartfyllda lek och aktiviteter.

Mina många uttrycksformer

Lärområdet ”Mina många uttrycksformer” hör också till dem som de flesta anser att går relativt enkelt att genomföra i praktiken. I lärområdet ingår stödjandet av barnens musikaliska, visuella, verbala och kroppsliga uttrycksförmåga samt att bekanta sig med kulturarvet och olika konstarter. Många grupper uppger att de blivit duktiga på att ta tillvara personalens individuella styrkor i aktiviteter som berör t.ex. musik, konst, rörelse och skapande, vilket gjort att lärområdet förverkligas mera mångsidigt. Flera grupper betonar vikten av att ha tillgång till mångsidiga material och redskap för att ge barnen möjlighet att uttrycka sig på olika sätt. Det finns också grupper som tycker det finns utmaningar i genomförandet av detta lärområde och då handlar det framförallt om att man skulle vilja utveckla mångsidigheten och ge barnen fler och bättre möjligheter att uttrycka sig. Framförallt nämner man att man önskar få in mera drama och dans i verksamheten, att barnen oftare ska få prova olika musikinstrument samt att de ska få uttrycka sig mer individuellt; alla behöver inte skapa samma saker. Att belysa variationen i olika musikstilar och konstarter är något som flera uppger att de skulle vilja bli bättre på.

Jag och vår gemenskap

Om ”Mina många uttrycksformer” är ett lärområde som personalen upplever att är ”både lätt och svårt” kan man generellt säga att de största utmaningarna återfinns i förverkligandet av lärområdena ”Jag och vår gemenskap” samt ”Jag utforskar min omgivning”. Några få grupper har uppgett att de tycker dessa lärområden är lätta att genomföra, men de allra flesta tycker att de innehåller teman som är krävande att jobba med. När det gäller lärområdet ”Jag och vår gemenskap” är det framförallt åskådningsfostran och teman som berör kulturell identitet upplevs svåra att behandla, särskilt om man har barn från andra kulturella och religiösa bakgrunder i gruppen vars kultur och tro personalen har begränsad kunskap om. I dylika situationer bör man försöka diskutera barnens åskådningsmässiga och kulturella bakgrund med deras vårdnadshavare för att därigenom skaffa sig mera kunskap. Även på ett allmänt plan vittnar flera grupper om att åskådningsfostran är ett ämne som många vårdnadshavare har åsikter om hur ska behandlas inom småbarnspedagogiken, och ofta är synpunkterna som framförs av olika vårdnadshavare sinsemellan motstridiga. Här gäller det sålunda att hitta en medelväg som alla kan acceptera. Man kan alltid stödja sig på Utbildningsstyrelsens anvisning om åskådningsfostran i diskussionen med vårdnadshavarna.

Förutom olika perspektiv och synsätt från barnens familjer, uppger också personalen att flera teman inom lärområdet ”Jag och vår gemenskap” känns något abstrakta, särskilt för yngre barn. Närmiljöns historia och framtid är svåra att behandla med barn som allra helst lever här och nu, likaså mediefostran och etiskt tänkande. Flera grupper konstaterar att det inom dessa områden gäller att behandla frågorna på en nivå som är rätt för barnen. Det gäller att kunna relatera ämnena till konkreta situationer som barnen kan föreställa sig, t.ex. genom att dramatisera och spela upp situationer med hjälp av handdockor. Man kan även ta hjälp av barnens mor- och farföräldrar när man behandlar historiska fenomen eller göra besök till historiska platser där barnen kan föreställa sig hur man levde förut.

Jag utforskar min omgivning

När det gäller lärområdet ”Jag utforskar min omgivning” är det framförallt temat teknologifostran som upplevs mest krävande. Även här vittnar personalen om att barnens vårdnadshavare ofta har åsikter om huruvida man inom småbarnspedagogiken ska använda sig av digitala verktyg eller ej. Många i personalen uppger också att deras utrustningsnivå och kompetens är för svag när det gäller teknologi. Största utmaningen gällande digitala verktyg verkar kanske vara att inte använda dem enbart för användandets skull, utan på ett pedagogiskt ändamålsenligt sätt. Många upplever att de befinner sig i barnskorna ännu vad digital pedagogik beträffar. När det gäller teknologifostran betonar dock flera grupper att det ju inte enbart handlar om digital teknologi, utan om alla typer av tekniska lösningar. Man kan t.ex. fundera med barnen om hur bilmotorer, trafikljus och torkskåp fungerar, för att på så vis synliggöra mångfalden av den teknik som omger oss i vardagen.

I lärområdet ”Jag utforskar min omgivning” ingår också matematiskt tänkande och miljöfostran. De flesta anser att matematiken är lätt att inkludera i vardagen, genom att räkna, klassificera och studera former med barnen. Många uppger att de gör regelbundna utfärder och därigenom får in miljöfostran, medan andra mer sällan beger sig ut t.ex. till skogen. Om naturen ligger på längre avstånd från daghemmet kan man jobba med miljöfostran t.ex. genom olika odlingsprojekt eller genom att skapa teman av årstidsväxlingarna och olika naturfenomen. Sopsortering, reparation och återvinning är andra metoder för att jobba med miljö- och hållbarhetsfostran.

---

De fem lärområdena ger oss en bred referensram för planeringen av den pedagogiska verksamheten och grundtanken är att lärområdenas teman ska kombineras med varandra, hellre än att behandlas separat. Att åta sig alla teman som återfinns inom lärområdena blir dock en för stor uppgift, utan det gäller att utgå från barnens intressen och behov för att därefter avgöra vilka teman som är mest ändamålsenliga att jobba med. En del teman kan då kännas lätta att genomföra, medan andra kan te sig mera utmanande. Huvudsaken är att vi verkligen låter barnens intressen och behov styra planeringen av verksamheten och inte duckar för ämnen som känns mera krävande att ta upp, om det ligger i barnens intresse att de behandlas. Här kommer ännu några tankar från diskussionssammanställningarna:

”De svårare områdena tar vi inte med direkt från början av terminen, men under året kan vi ta in dem vartefter.”

”Vi har tack vare denna diskussion blivit mer medvetna om vilka teman ur lärområdena som vi hittills försummat, så ännu hinner vi planera in verksamhet som tangerar dem…”

”Genom medveten planering får vi in så gott som alla lärområden i en och samma aktivitet om vi bara vill.”

I nästa inlägg ska jag gå över till att sammanfatta era tankar om vilka lärområden som känns mest angelägna när man ser till barnens intressen och behov. Jag kommer även att gå igenom olika tips ni gett kring hur lärområdena kan kombineras med varandra.

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.

Illustrationerna är gjorda av Sandra Sundkvist och hämtade ur den regionala planen för småbarnspedagogik.

 

Barnens delaktighet i planering, genomförande och utvärdering

En frågeställning som personalen fick fundera på under den pedagogiska diskussionen kring tema 2: Att arbeta enligt metoden ”Planering – genomförande – utvärdering” var hur väl barnen görs delaktiga i alla steg av processen. I detta inlägg sammanfattar jag de tankar som framkommit i era sammanfattningar kring detta ämne.

Att väcka barnens intresse och motivation

Barnens delaktighet och inflytande löper som en röd tråd genom planen för småbarnspedagogik, vilket innebär att vi har en skyldighet att se till att alla barn ges möjlighet att påverka sin vardag. Här konstaterar flera grupper att det finns variationer mellan barnen när det gäller deras delaktighet. En del barn är väldigt intresserade och engagerade under hela processens gång, medan andra barn är svårare att motivera.

”En del barn kommer ofta och gärna med förslag, medan andra är svårare att få delaktiga. Vi försöker skapa situationer så att varje barn får känna att det lyckas och ger barnen positiv feedback för att uppmärksamma dem på vad de lärt sig.”

”Vi vuxna måste försöka väcka intresse hos barnen och motivera dem inför ett projekt ifall de inte verkar intresserade.”

”Man måste smida medan järnet är varmt och barnen är intresserade. En annan sak vi konstaterat är att man bör ha rekvisita med för att fånga barnens intresse och få dem med på en ledd stund.”

Några konstaterar också att det gäller att ha en flexibel inställning som pedagog och kunna ändra på sin planering ifall det behövs. Ifall gruppen har en dålig dag där flera barn uttrycker motvilja och ointresse kan det vara skäl att skjuta upp de inplanerade aktiviteterna till ett annat tillfälle. En annan dag kan stämningen i gruppen vara mycket mer konstruktiv och då har man bättre förutsättningar för att genomföra en lyckad verksamhet som är lärorik för barnen. En uppskjuten aktivitet behöver alltså inte nödvändigtvis ses som ett misslyckande, utan som ett tecken på lyhördhet inför barnens behov.

Att värna om alla barns påverkningsmöjligheter

När det handlar om delaktighet är det också flera som framhåller att många barn verkar osäkra inför att komma till tals. En del funderar om det kan bero på att barnen blivit så vana med att de vuxna styr verksamheten och ”vet hur saker och ting ska vara”. Flera konstaterar att främjandet av barnens delaktighet kräver både medvetna handlingar av pedagogerna men också att vi kritiskt granskar våra egna förhållningssätt:

”Vi måste omprogrammera vår egen hjärna och tänka på att inte alltid ge barnen färdiga svar.”

”Det är viktigt att verkligen anstränga sig för att förverkliga barnens önskemål när de väl framför dem, så att de ser att deras åsikt betyder något.”

Det handlar också om jämlikhet – att alla barn får komma till tals och påverka sin vardag, inte bara de som är pådrivande och dominanta:

”Många barn vågar inte riktigt framföra sina åsikter, de behöver mycket uppmuntran från öppensinnade pedagoger.”

Flera framhåller att smågruppsindelning är en metod för att främja delaktigheten; i mindre grupper ges barnen mera tid och utrymme. En annan viktig aspekt som många framhåller är betydelsen av att personalen är närvarande och lyhörd; genom att observera och delta i barnens lek får man kunskap om deras intressen och personlighetsdrag. Därmed blir det lättare att tillmötesgå barnens önskemål och anpassa verksamheten så att den möter deras behov på bästa sätt.

Att låta barn planera, genomföra och utvärdera

De flesta grupper betonar att deras planering utgår från barnens intressen och behov. För att ytterligare fördjupa barnens delaktighet gäller det att vara lyhörd inför deras önskemål, att verkligen anstränga sig för att ta reda på allas preferenser och att också vara beredd att ändra planeringen utgående de idéer och tankar som barnen framför. Om barnen ska kunna delta i planeringen måste de också förstå sammanhanget:

”Att planera med hjälp av bilder är en metod. Det är viktigt att konkretisera och åskådliggöra så mycket som möjligt för att få med barnen i processen och göra den till en naturlig del av verksamheten.”

När det gäller genomförandet konstaterar flera att det är viktigt att erbjuda barnen olika arbetssätt och alternativ. På så sätt ges de ett reellt inflytande och kan uttrycka sig själva på sitt eget vis. Genom att variera arbetssätten kan barnen också upptäcka nya intresseområden. En del grupper uppger att de kan utvecklas när det gäller att erbjuda alternativ för genomförandet, medan andra tycker att de lyckas rätt bra i nuläget:

”Vi försöker differentiera så mycket som möjligt under genomförandet för att tillgodose barnens individuella behov och intressen.”

Flera grupper nämner att de involverar barnen i utvärdering genom att regelbundet hålla möten där man tillsammans går igenom vad som varit bra och dåligt den senaste veckan, vad de lärt sig och vad de skulle vilja göra härnäst. Några berättar att de genomför mötena i mindre grupper för att främja att alla barn vågar dela med sig. Under diskussionen är det viktigt att värna om att alla som vill får komma till tals; en del barn kan behöva mycket uppmuntran för att våga ta plats medan andra kan behöva lära sig stå tillbaka för att låta andra uttrycka sig.

Med barn som ännu inte kan uttrycka sig verbalt upplevs delaktigheten som utmanande. Att vara närvarande som pedagog och att observera barnen nämns som de främsta metoderna för att för att främja dessa barns delaktighet.

”Det är viktigt att alla barn ändå på nåt vis har möjlighet att påverka sin vardag på dagis. De små är svåra att göra delaktiga men vi kan försöka ge dem möjlighet att åtminstone påverka små konkreta saker som gäller deras vardag. Att välja mellan några alternativ klarar också små barn.”

Här avslutas blogginläggen som berör de pedagogiska diskussionerna kring tema 2. Tack för alla goda tankar och insikter ni delat med er av i era sammanställningar kring temat! Härnäst kommer jag att börja sammanfatta era tankar kring tema 3, som berörde lärområdena i planen för småbarnspedagogik och på vilket sätt ni jobbar för att konkretisera dem i verksamheten.

Skrivet av Johanna Storbacka, projektkoordinator.