Dagliga rutiner utomhus och inomhus

Under de pedagogiska diskussionerna om rutinerna kring utevistelsen, har de som arbetar inom småbarnspedagogik i regionen funderat över tanken med utevistelsen och hur den är uppbyggd. Det samma gäller om sysselsättningen inomhus, där man funderat på var leken sker och hur rutinerna ser ut, om de är fasta eller flexibla. Vi börjar med att gå igenom tankarna kring utevistelsen. 

Utevistelse

De flesta företar promenader och utflykter, och ordnar aktiviteter utomhus, medan det bland en majoritet är både vuxna och barn som deltar i uteaktiviteterna. Det är inte särskilt vanligt med diverse undantag, men det förekommer till exempel att äldre barn ibland får välja om de är ute eller inne, och att man gör gruppindelning där till exempel en barngrupp är inne medan den andra är ute, eller att de yngsta barnen sover där inne när de äldre barnen är ute. Det finns även de som varierar utevistelsen beroende på årstid och till exempel under sommaren kan en del av verksamheten flyttas utomhus.

Då man börjar med en ny barngrupp är det vanligt att följa dagsrutinerna noggrannare för att barnen skall veta vad som händer och kunna känna sig trygga. Det samma påpekas när man har ledd verksamhet utomhus – barnen måste få veta det innan och man försöker inleda utevistelsen med ledd lek för att inte störa den fria leken. För att engagera barnen och väcka deras nyfikenhet, föreslås de vuxna ibland börja leken för att barnen då ofta själva vill komma med. Flera lyfter fram att de vuxna kunde vara med mer i barnens utelekar, och bättre ta tillvara på pedagogiska situationer som uppstår. Utelekarna borde främja barnens samspel. Åsikter kommer också fram om att de vuxna inte enbart ska övervaka och ägna sig åt egna diskussioner när man är ute.

En stor del anser sig behöva utveckla barnens möjlighet att delta i planeringen av verksamheten både utomhus och inomhus. Några tycker att barnen borde ha möjlighet att säga till när de känner att de vill gå ut, andra ser till att förverkliga de idéer barnen själva kommer med, exempelvis kan barnen föreslå ställen de tidigare besökt och tycker om. Utflyktsmål kan vara en isbana, park eller skog. Skogen erbjuder många möjligheter till aktiviteter där endast fantasin sätter gränser. Familjedagvårdarna besöker skolgårdar, bondgårdar, och tar med sig matsäck eller kokar soppa som man äter ute. Andra tips för utomhusaktiviteter är att ordna äventyrsbanor och att laga laminerade lekkort som beskriver passande utomhuslekar. En ur personalen föreslås turvis vara ”utelekansvarig”. Det poängteras att alla barn ska ha möjlighet att kunna delta i utflykter och lekar – alla har rätt till upplevelser.

Det finns många orsaker till att vistas ute tillsammans med barnen. Förutom att det ger frisk luft, ökar aptiten, ger bättre sömn och övar grovmotoriken, lär sig barnen även att interagera med varandra, att upptäcka och bli medvetna om sin omgivning och naturen. Samtidigt ryms många i samma lek utomhus – ytorna är större och man kan använda lekredskap som kräver mer svängrum.

”Barnen ska få vara ute och leka och röra på sig, få uppleva alla väder, få motion, och utlopp för sin energi. Viktigt att alla får vara ute, även de minsta kan vara med ute i alla väder.”

Det konstateras att utevistelsen är lika viktig som det man gör inomhus. Vi ska nu ta en titt på sysselsättningen inomhus.

Sysselsättning inomhus

Till de rutiner som av majoriteten anses fungera väl inomhus hör att leken sker på många olika platser, att alla  inte sysslar med samma saker, att de vuxna deltar i leken vid önskan och behov, och att alla städar tillsammans. Samtidigt lyfter några fram att de vuxna kunde delta oftare i barnens lek och att man ogärna vill avbryta leken. Flera har börjat rucka på rutinerna och blivit flexiblare, till exempel flyttas gemensamma samlingar om barnen är mitt uppe i en lek.

Det är vanligt att lek sker överallt, förutom i köket eller wc på grund av säkerhets- och hygieniska skäl, samt för att ta hänsyn. Det konstateras att när barnen får flytta på leksakerna och skapa sina egna lek- och lärmiljöer blir leken mera fantasifylld. En del begränsar leken vid de bord där pedagogisk verksamhet pågår eftersom man vill ge barnen möjlighet att arbeta ostört och utan avbrott. Pyssel är en vanlig aktivitet men flera har gått ifrån idén att alla barn ska pyssla samma saker. Pyssel är bra för att öva finmotorik men vad som pysslas är något barnen själva kan ge förslag på. Pysslande får ta tid och slutresultatet är inte det viktiga, utan själva processen.

Om inomhusmiljön lämnar en del att önska, krävs det kreativitet av både barn och personal. Kreativitet konstateras lyckligtvis vara en stark sida bland de som arbetar inom småbarnspedagogik. Än en gång anses nyckeln till en framgångsrik verksamhet vara att dela in barnen i mindre grupper.

Att städa tillsammans anses vara viktigt, bland annat för att barnen lär sig ta hand om sin omgivning och sina egna saker. Några upplever att de yngre barnen städar flitigare än de äldre men att man borde låta städningen ta tid och inte skynda på de yngsta barnen. En del vuxna inleder städningen när en aktivitet ska avslutas, och därefter tar barnen över. Lekar som består av till exempel koj- eller legobyggen eller tågbanor behöver inte nödvändigtvis städas bort varje dag utan kan fortgå. Man poängterar samtidigt vikten av att avsluta en aktivitet innan nästa börjar för att få ett bra slut på leken. Det kan exempelvis handla om att parkera bilarna eller bädda ner dockorna.

”Väck nyfikenhet genom att visa exempel först. Inget tvång med något. Förbered barnen före man byter aktivitet. Beröm barnen o ge ett värde på det de pysslat/byggt, låt dem spara.”

Frilek upplevs som viktigt för att det övar barnens sociala färdigheter, de ”lär sig leka med olika kamrater, ta hänsyn, dela med sig, ha tålamod, vänta på sin tur och städa efter sig”. Några planerar att ordna ”frilekdagar”. Huruvida vuxna bör delta i barnens lek eller inte, konstaterar flera att det inte alltid uppskattas av barnen att de vuxna är med. Man har också lagt märke till att då de vuxna inte tar kommando och istället är tysta, börjar barnen prata med varandra och ställa frågor till varandra. Den vuxna behöver ändå vara närvarande vid lek, observera och finnas till hands när det behövs.

Nästa vecka går vi igenom wc-bestyr och tamburrutiner som en del av den småbarnspedagogiska verksamheten.

Sammanfattat av Karin Storbacka, koordinator för projektet Lärstigen. Citaten kommer från olika verksamhetsenheter där man haft pedagogiska diskussioner.